Så. När klockan passerat midnatt blir vissa varulvar, vampyrer..de flesta tillbringar tiden som sig bör, sovande även om tiden är så fantastisk för vakenhet. Jag blir en melankolisk hög. Eller en hopplös drömmerska. Det finns nog ingen som är en sådan garderobsromantiker som jag faktiskt är. Mitt huvud är aldrig där det borde vara, i oskärpans tecken.
Just nu är mina tankar där. Med en filt och ett glas rött och mina kalla hand i en lika kall annan hand. Och kanske ett parti Fia. Jag vill inte säga så mycket, mest kanske lyssna. I allafall bara sitta och sitta. Se sommarens sista skälvande sekunder (vem var det som skrev så?). Se hur hösten besegrar oss alla, blunda inför att vintern förstör oss - igen. Men man kan faktiskt dansa i solnedgångar, genom virvlande löv, genom snöstorm och snålblåst, slask och tö och allt annat som årstiderna bespottar oss med. Små, snurrande steg gör skiftningarna uthärdliga. Jag kommer med säkerhet trampa dig på tårna, men det kanske är förlåtligt. Men än har jag inte vågat fråga om du kanske skulle kunna tänka dig att dansa. Och det är ju dumt. Som det mesta när klockan närmar sig 02 och man är lika hopplös som alltid. (Men hopplös eller ej, snart måste jag bara fråga...vi borde faktiskt dansa du och jag. Allt vore så mycket bättre då.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar