How low can you go?

Nær man jobbar natt och ær norr om polcirkeln ær sannolikheten att få se dagsljus noll gånger noll. Iallafall om man ær sugen på att sova efter man kommit hem, och det ær ju jag. Så nær jag vaknade i mørkret fick jag sætta mig i den nednøtta soffan och førdriva tiden.
Kækade skorpor med marmelad, førfærades øver hur vinden gav fønsterrutan en omgång samtidigt som jag tittade på (håll i er) SVAMPBOB FYRKANTSBYXA! Herregud, det mest syrapsykotiska hallucinationsprogrammet någonsin skapats før barn sedan Professor Baltazar och Dr Snuggles. Det måste ju va hemskt roligt att gøra barnprogram, eller så ær det så himla tråkigt att skaparna måste gå loss på drogerna. Jag vet inte. Jag satt iaf førundrat och såg på nær den dær konstiga figuren skulle læra sig att knyta en knut. Sedan fick jag nog och gick och lade mig istællet. Det ær alldeles før kallt i mitt rum men lyckligtvis finns ett extratæcke, fast det luktar curry. I mitt hav av sængklæder ær det lætt att børja længta efter sællskap. Det ær ju ændå lite mysigt, som en koja fast ændå inte. Kanske någon som kan se till att jag inte blir omkullblåst eller står på næsan i backen i Rensåsparken. Dær ær det snorhalt och det dær med sandning ær fortfarande en nymodighet hær i oljelandet. Men Hellner vann iaf øver Northug i dagens skidåkning och Kalla kom føre Jacobsen. Jihooooooo!