Ibland tror jag att min dramatiska ådra tar överhanden. Det måste hända saker i Tinaland annars tröttnar jag...har förmodligen damp. Men ni skulle bara veta hur min hjärna virrar iväg ibland. Jag blir mörkrädd. Det är ett jävla ologiskt romantiserande som gör mig spyfärdig. Ett manus till en patetisk romantisk dramakomedi.
Min hjärna är ett puckat hinder. Blä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar