Jag ler mot dig för det finns ingenting som passar mig.

Okej, jag skrev inte hur det egentligen var.

Allt jag bestämt mig för att jag sprungit ifrån. Inte behöver.
Men en timmes levande ljus precis som ifjol drar mig tillbaka.
Sedan är du det enda jag ser. Fånigt nog. Ännu fånigare beteende.
Jag fumlar och faller handlöst till golvet, reser mig upp för att snabbare hamna där jag vill vara.
Vi går ut. Vi går hem. Alkohol och en orkan. Det är alltid en plåga att vakna bredvid dig, en ångest över vad som inte borde vara bra.
Sedan flyttar du mig så där som bara du gör. I en konstig inte-relation fungerar allt det här precis som det gör och när du går vill jag kanske att du ska stanna men det gör ändå inget när dörren stängs. Jag vet inte vad jag ska säga. Det är ingenting mer än så, åtminstone fram tills det att du rör till allt igen, hur din kropp säger ifrån. Jag har inget mandat att hindra dig från något, jag har ingen röst. Jag betyder ingenting. Men vetskapen om att något ens skulle kunna hända dig får det att rivas inombord. Även om jag inte älskar dig så har du blivit en del av mig. Så jag hatar dig väldigt mycket för att det ska behöva göra så här ont att bry sig om dig. Skärp dig för fan i helvete, B! Jag är ju inte ens redo att släppa taget om det oss som aldrig existerat.

Så säg mig vad vi väntar på,
Säg mig vad du tänker och allt vi lämnat kvar här är allt förlorat,
Jag är dig,
Tills jag ändrar mig,
Är dig tills jag vänder mig,
Allt vi lämnat kvar här allt vi har förlorat förr.

Vi värmer inför musikquiz, hörni

Gaaaaaaaaah! Och jag tycker att jag är kass på låttexter.

Läs inte det här.

Jag måste skriva av mig, borde kanske göra det med svarta bokstäver på ett svart papper eller i en hemlig blogg men nu skriver jag här. Och jag varnade redan i rubriken.

Du betyder mer. Så! Nu är det sagt. Men vad det innebär har jag ingen aning om.

Det ordnar sig till sist.

Migrationsverket tog god tid på sig, men tillslut beslutade de att Ahad får stanna. Äntligen och hurra säger alla vi som tycker väldigt mycket om vår vän.

Blev glad!

Eller rättare sagt, jag ÄR glad. Jag fick ett mail med en låt jag fallit för.
Så tack Philip Wildenstam.

Sitter och tragglar med en text. Jag skulle kunna göra det enkelt men vill inte. För även om ingen annan ens anar hur mycket jag lagt ner mig på en ynka, ynka text vill jag också kunna bemästra ett hantverk. Och det lär jag aldrig göra om jag hastar mig igenom 1800-2500 snärtiga tecken.

Just be simple

//Songs:Ohia.

Det fasliga kastet mellan känslor får mig att vilja karusellkräkas.

Jag vaknade med skrivpanik. Fick ont i fötterna av promenaden till jobbet men fick skjuts 500 meter av en redaktionsfavorit, Björn. Var arg över korrfel som i slutänden var mina egna. Kände mig som en loser och ville banka huvudet så hårt att det skulle ramla loss. Det kom en festinbjudan och jag blev glad. Fick beröm och kram av ekonomimannen. Hade fina samtal med två härliga damer och två Dubbeljonasar. Kände vanmakt. Tidsbristen trängde ner i halsen och blev kvävande. Fick fredagskänsla redan på torsdag. Grämdes över intriger och plågade Jenny med ält. Skämdes lite över det. Ljust hela vägen till Stora torget. Träffade delar av mitt förflutna och de var gravida. Kände mig barnslig över min reaktion. Botaniserade bland örter och doftade på holländska tomater. Slog rekord i telefonräkning. Lagade gubbröra och spydde nästan upp all mäktighet. Fick msn-kommunicera med en stor favorit i mitt liv, som jag saknat (mycket). Eller herregud, två av dem! Jag fick en festinbjudan till. Mental speedkänsla till Teddybears senaste skiva. Helgen kommer bli episk, är kär i den här helgen och vi ska dansa - dansa - dansa!!!


Men så började jag lyssna på Iron & Wine o Calexico som rekommenderades i blogg och då slog det mig att allt är så jävla ihåligt. Jag står fortfarande med ryggen till och låtsas som att jag aldrig vände mig om, nästan tre månader senare. Men när jag vaknar på morgonen och tror att du är där eller somnar på kvällen och vill att du ska vara där står det trots allt klart att jag aldrig ens gick.

Det verka vara rea på hyckleri...

någon har försett sig i allafall.

Livet är alldeles för kort för sån här skit.

Kanske flyttar litegrann...

Ifall nån är intresserad så kommer jag utöka testpilotandet - därför tycker jag att ni ska kika in på Magasin Vera lite oftare. Och inte bara för att läsa om mina tokerier utan även för de andra trevliga artiklarna, schyssta testerna och så Lisas listor och Veras filmord såklart.

Jag vill helt seriöst skjuta mig varje gång Josefin Sundström säger att "Då får vi se vilket kök som får bomma igen" för tretusende gången i programmet Stjärnkockarna.

Joseeeeeefiiiiiin, det finns synonymer och andra uttryck att tillgå

Stänga - slå igen, eller vad sägs om att variera med att ett lag åker ut, får åka hem, får lämna programmet, stänga av spisen...

Det är inte så himla svårt att variera sig. Och nej, jag kan inte byta kanal för jag vill fortsätta smygdregla över Tom Sjöstedt (gubbsnygg höll jag på att skriva men han är ju född -75...ooops)

Tina testar...

lammkött - eller försöker åtminstone...

Mina sjukdomar

Jag är inte direkt hypokondrisk men däremot lite...kreativ när det kommer till att ställa diagnoser.

I dag har jag:
Våraggression - motsatsen till Vårdepression. Kännetecknas av konstant röda kinder, rusande puls, stirrig blick och ständig lust att rycka tag i alla störobjekt, banka dem gula och blå och skrika dem i örat.
Specifik-BED - Binge eating disorder med några specifika ätomål: smörgåsgurka, chokladsås, fetaost, smör och cocacola. Jag skulle vilja säga INTE tillsammans men det vore lögn.
Knasterleder - mina fingrar, fotknölar och ryggkotor lider av stelhet utan dess like. Det ser ut som om jag badat i cement.
Telefonfobi - har utvecklat en fruktansvärd oförmåga att göra telefonsamtal. Okej, inte till lättsamma personer men annars. Och står det dolt nummer blir det genast värre och jag måste tvinga mig att trycka på grön lur.
Fladderhjärta - men inte sorten som botas med betablockad eller elkonvertering. I närvaro av specifik människoböna av manlig sort gör mitt hjärta 3792 volter per minut. Plågsamt, irriterande och framförallt onödigt.

I'm doooooomed!

Hunkalicious

Elli - Ben, Chace och Taylor, då är det dregelvarning.

Den här skulle jag hora för

Eller åtminstone bedriva otukt....

Oh Golly Orange Molly

I Svt:s gokväll-program har de färgat en stackars dam morotsorange i håret och stylisten förklarar allvarsamt vikten av att börja frisyrandet med hårspray och SEDAN glansspray.

Den numera blinda intresseklubben antecknar.

S:t Patricks Day - en guide till firandet...

Glömde du att fira S:t Patricks Day eller gjorde du som jag och bara ignorerade företeelsen?
Tja, här är en sammanfattning av vad du missade. Ser väl ut som the common Karlstad lördag?

Jag vet inte vem du är men klok är du

Jag hittade en iakttagelse som jag gillade så mycket att jag tänker tvinga er att läsa. Det finns så många idioter i världen. Sedan finns det sådana som jag som inte riktigt alla gånger kan verbalisera och hålla tråden hela vägen. Sedan finns det sådana som Erik som skriver så här. JAG GILLERT!

Det här värmer mitt hjärta.

Journalistik behöver inte vara hård och kantig och sensationslysten för att vara bra. Ibland är den stora, lilla människan det enda som krävs för att fånga och fasciner. Det här är ett reportage som i mina ögon är fulländat från text och foto till redigering. Så nu hoppas jag att Värmlands journalistpris går till mina kollegor på VF.

Här kan du läsa om Greta, Sven, Leopoldine, Anna-Lisa och Ann-Margret - Fem liv - femhundra år. Bilden är lånad från Christina Jarnlids facebook.

Fembots have feelings too

Robyns senaste bådar gott inför en fantastisk festivalsommar. Joråsåatte

Speak of the devil

Om alla gamla ting är lika vackra kommer jag aldrig mer att gå till IKEA.

Anna Anka.

Den indiska versionen. Går loss som en orkan, tafsar på både tänder och skrev och flamsar. Jag blir så trött över vad som är "bra tv" samtidigt som jag blir trött på mig själv att jag reagerar så över hennes blotta existens. Men det som är ännu värre är den förtappade snubben som först är attraherad av indiska Anna Anka men när han får reda på etniskt ursprung tappar tråden totalt. "Jag har aldrig blvit fysisk attraherad av någon med utländsk härkomst" - men pucko, du blev ju det nyss. Just go with the flow, din inskränkta jävel.

Herregud, jag går och ställer mig i duschen, ska skrubba mig med stålull och känna avsmak över folks dumhet. Sedan ska jag leka förnekelseleken och imorgon kommer jag låtsas att vi helt plötsligt förvandlats till toleranta, bildade och eftertänksamma människor. Jag lånar Ozzy Osbournes ord: Cause I'm a dreamer...tydligen också en hycklare. Men det vill jag också glömma.

Okej, jag erkänner.

1) Efter gårdagens kraftmätning i Schlagerkunskaper, denna fulkultur. Visst, jag har haft en schlagerperiod, även jag. Om någon missat det.
2) Melodifestivalen var bättre med en RIKTIG orkester!
3) Det här några pärlor från 86-90, ljudet suger men bra är det.

Fördelar med dejting.

1) Garderoben genomgår förbättringar.

2) Jag kapade cirka 15 minuter på tiden att göra mig i ordning.

3) Beauty fades but wisdom lasts - den insikten gör livet drägligt.

Läs mer om dejten här.

Feeling Grooovie

fotot är snott av Odd Råberg.

Eller Grooovey som Mogi skulle ha sagt.

Jag ska snart ta mitt sunkiga anlete och gå ut men först tänkte jag bara berätta följande:

1) Om jag råkar ut får ytterligare fotohaveri som denna vecka kommer jag mölja ner både föräldrar och barn som tycker att fotorestriktioner "bara för att" är en bra idé. Sluta vara så jävla rädda för nätet, ni lägger säkert ut fula bilder på era barn på facebook ändå.

2) Om någon mer bestämmer sig för att skälla ner mig över telefon kommer jag gå till motattack. Den kommer troligtvis gå ut på att åka hem och lyfta upp vederbörande i luggen. Och jag börjar bli stark också.

3) Om någon mer tror att de har en uns att säga till om när det gäller mina prioriteringar av jobb - andra jobb eller FRITID, BRING IT ON! Min kalender är helig och min tid är jävligt dyrbar.

Så, då var det sagt. Nu ska jag avsluta på ett positivt vis:

1) Jag tackar mina dejtingcoacher Betty, Lina, fotopraktikanten Anders och Nicole för peppen. Och alla andra givetvis inför mitt första tappra dejtingförsök.

2) Även om lag Odd ones inte gick hela vägen så är det fantastiskt kul att gå på musikquiz med kollegorna från VF. Förutom att jag nästan brände loss luggen och glömde låsa toaletten så en halvfull snubbe kom intomtande. Nästa gång vinner vi!

3) Stina Lundberg Dabrowski var nöjd med min artikel. Stort i min värld faktiskt.

Träd in i Dödskammaren

På måndag är det premiär för den musikaliska pjäsen Dödskammaren. Skådespelarna Amanda Brun, Amanda Blond, Marly, Maja, Simon och Eli kommer att kasta oss in i moraliska dilemman och ställa våra fördomar mot väggen. För vem har rätt att döma och vem är det som blir dömd? Nästa vecka får ni svaret!

Magasin Vera

Det finns så många kaxiga saker jag skulle vilja skriva.
Because you're worth it...Probably the best in the world....Bara när det bästa är gott nog. Alla slitna reklamklyschor skulle kunna återvändas. Men jag struntar i det. Magasin Vera är webbtidningen som faktiskt tycker att du är bra som du är. Och som inte kommer nära sig på din dåliga självkänsla. Tidningen drivs av en brinnande urkraft, chefredaktören Sara Moll och redaktionen är ett gäng entusiastiska skribenter, fotografer, layoutare, experter och bloggare. ´

Själv kommer jag fungera som testpilot och dejtare, hör och häpna. Tinas tappra försök heter bloggen ni ska följa, älska och även delta i.
Det här kommer bli fantastiskt!

Beer vs Bill

Imorn ska delar av Smölgänget inta Göteborg. Längesedan vi gjorde något härligt socialt ihop. Hotellboende, Sis o Piis drar på Tokio hotel och ser på Emo-geishan. Jag och Frajsen väljer öl. Kopiösa mängder. Nej, skoja bara. Men, seriöst. Vi väljer öl. Så värmer jag innan dansken ska underhållas på lördag och så ska Magasin Vera sneakpeekas. Det kommer bli en solid helg utan jobb eftersom jag för närvarande är enarmad. Tänk på det ni...det här inlägget tog cirkús 38 minuter att skriva. Jag fick gå två gånger till Konsum för att få med alla varor hem. Jag fick diska min mugg med en arm, blev inte helt rent...vet inte hur jag ska orka lyfta kameran imorn. Shit! Det var jävligt tungt att sopsortera också. Hålla locket till glasåtervinningen och kasta samtidigt blev "släng-upp-locket-kasta-snabbt-fan-vad-det-låter".

Dagens insikt:
*Man kan inte skjuta loss värdelös arm med häftpistol.
* Major fail: Jag har provat badkläder - såg ju sådär ut. Hade ju inbillat mig att Heidi Klum på nåt fantastiskt vis intagit min arma kropp. Det var snarare så att jag lyckats svälja henne...och alla deltagare i top model säsong 10. That's how I roll, baby!
* Och så ska jag troligtvis på blinddejt. herreguuuuud, tänk om han gör dating in the dark-besviken-minen.

Big Foot

Ja, vi säger JAAA till livet!

Min nya partner in crime

Syrran och Freddan ska gifta sig. Lite chockartat men så är det!
Jag ska vara toastmadame tillsammans med Holmberg, eller ja, han är ju master - inte madam men ni fattar. Så vi säger: Jippiiiiiiieeeee! Rostbröd till alla!

Finsmakare I think not.

När jag och Collan skulle äta glass insåg jag något märkligt. Hade köpt päronglass, var jävligt sugen på det och såg FRAM emot det. Men något var galet:
1) Glassen var inte grön. 2) Glassen smakade jättemycket som ett riktigt päron. 3) Glassen hade till och med samma korniga konsistens som ett päron.

Jag försökte dränka smaken i rekordmycket Ohoj chokladsås som smakar i stort sett bara mäktigt socker. Men det blev bara värre. Kunde inte sätta fingret på vad den nya smaken blev...något skogsaktigt men egentligen inte ätbart. Mossa? Hursomhelst, nästa gång blir det oäkta, grön, konstgjord glass som smakar som det ska, dvs inte päron.

Carlos kulor

Det var en bruten Carlos med dumstrut som mötte mig i dörren. Berövad på sin mandom, eller vad man ska säga. Plingeling, David och jag började fundera på den återstående kulsäcken...om den kommer krympa eller om den kommer fortsätta att slänga omkring som en liten påse skinn. Finns det kulplastik kanske?

Några timmar senare sätter jag mig för att titta på Courtney Cox serie Cougar Town. Plus 40 och på väg ner i livets svårundvikliga nedförsbacke. Missnöjt drar hon i gäddhäng, dubbelhaka, cellulitlår och en knappt befintlig bullmage. Jag mår lite illa över min egen åldersnoja. Men egentligen borde jag kanske må ännu sämre över att plastik blivit en lättuggad del av vår lilla kostcirkel. Vardagsmat, helt enkelt.

Jag skulle aldrig palla att va känd

Scenariot: Blås uteservering, ganska folkfylld. Det är sommar.
Involverade: Soran Ismael med sällskap och mitt posse med präktigt berusade brudar som uppenbarligen gillar folk som är kända från tv.

Vi fattade aldrig vinken. Satt bestämt kvar och ställde dumma frågor. (Jaha, men vad gör ni här. Jaha, trav. Vad trevligt. Har ni varit på trav förut. Ska ni med på fest? Nej men varför inte, kom igen nu!) Och med vi menar jag dem. Jag satt mest med en innerlig dödslängtan sprungen ur genans.