Det var en bruten Carlos med dumstrut som mötte mig i dörren. Berövad på sin mandom, eller vad man ska säga. Plingeling, David och jag började fundera på den återstående kulsäcken...om den kommer krympa eller om den kommer fortsätta att slänga omkring som en liten påse skinn. Finns det kulplastik kanske?
Några timmar senare sätter jag mig för att titta på Courtney Cox serie Cougar Town. Plus 40 och på väg ner i livets svårundvikliga nedförsbacke. Missnöjt drar hon i gäddhäng, dubbelhaka, cellulitlår och en knappt befintlig bullmage. Jag mår lite illa över min egen åldersnoja. Men egentligen borde jag kanske må ännu sämre över att plastik blivit en lättuggad del av vår lilla kostcirkel. Vardagsmat, helt enkelt.
3 kommentarer:
En ljuvens bild!
Orkar inte ens ta en titt på den däringa serien faktiskt. =P
Inbillar mig att med ålder kommer förnekelse och likgiltighet. Kommer med andra ord klara mig galant undan åldersnojan. =)
Åh Emm, tacK!
Jag tyckte ändå att det var några roliga one-liners emellanåt. Men inget jag kommer slavfölja.
Skicka en kommentar