fredag 11 februari 2011

I used to to love her...but I had to kill her

Sjunger de det? Vad elakt?

I snökaoset har jag ramlat omkull, jag vet. Ingen är förvånad. Jag tänkte precis innan det hände att "oj, här brukar jag ju alltid ramla..." och så KABLAM! Och så skammen. Få saker är så förnedrande som att inte kunna stå upprätt. Det är liksom som om man är alldeles för rundlagd för att ens muskler ska mäkta med. Eller att man redan innan klockan 09 tagit dagens första stänkare som den smygalkis man ju ändå är. Jaja, eftersom jag har likheter med Bambi på mycket hal is beslutade jag mig för att ta bussen från stan till Våxnäs. DET TOG DOCK 45 MINUTER. Sannerligen ovärt. Försenad. Lite blöta skor. Och så är inte en enda kotte på kontoret. Ingen! Jag hade kunnat ligga kvar till klockan 10. Nu sitter jag istället här med hål i huvudet, ögon tunga som cementblock och en ångest större än Kazastan över att jag ska genomlida en kväll av blä. Blä! Wuläääääääää!

6 kommentarer:

Lisa sa...

Nej men, pepp och gör om gör rätt!
Du gjorde i alla fall inte som killen som glatt travade ut från Systembolaget med två kassar, slog dit precis utanför och bedrövat travade in igen för att återvända tio minuter senare med - hepp, två nya kassar.



Och, eh, varför jag hängde utanför Bolaget i över 10 minuter förtäljer visst inte historien...

TK sa...

Näe gumman, ingen är förvånad. :) Puusss

Systerkitty sa...

Lisa: Idag har jag varit stadigare på benen. Nu ska jag vila i en timme för att va i kalasform till din fina fest.

TK: Jag vet, men jag fick iaf hjälp upp och en puss. :D

Camilla sa...

Lille Bambi :)
Kjem til Karlstad fredag, ser eg deg i byen??

Systerkitty sa...

Millelille: Klart! Maraja pratade något om lördag, kan vi luncha eller något kanske?

Anonym sa...

Vi prøver på det! Har ikkje nr ditt, mitt er +4791747378, send meg ei mld:)