20.07, hur stor är sannolikheten att det säger Smäll i huvudet och bakfyllan tar omtag? Jag vill helt klart ringa en vän, för det här är rent av bedrövligt. Eller ringa en vän, jag borde få hit en vän med ett välladdat gevär. DÖDEN MÅSTE KOMMA, som någon uttryckte det när ett gäng hockeyamatörer gick och förlorade häromdagen.
En vän har det dock sämre, han fick besök av Skamskölj och Ågren på kvällskvisten lät han meddela. Jag ser mig själv lite som Magdalena Ribbings lilla kusin från landet som med magsyran frätandes på stämbanden inte har varken tid eller lust med artigheter vad gäller etikettsregler. Så vid eventuell invasion av dylika gäster är det enda rätta att bjuda på en gammal hederliga portion grisebank. Så snälla Brefan, kick his ass, Seabass!
Tillbaka till min egna misär, vi har kommit till diffdiagnoserna. Jag är faktiskt snuvig och har lite feber och det passar ju inte 1.0-beskrivningen på bakfylla. Jag får väl sluta gå klädd i pyjamas utomhus när det är minusgrader och hoppas det kan förhindra liknande händelser framöver.
Men hur hamnade jag då där? Det finns saker som alltid är onödiga. Man vet det på förhand men skiter blankt i den slutsatsen och inbillar sig att fotbollskören inuti huvet peppande ropar "Göret, göret".En fullständigt lysnade idé var därför inatt att dricka vin efter jag kommit hem från krogen. Ännu mer succéartat blir det om man redan druckit trehundraelva shots som serverats ur pet-flaska...köpsprit? Don't think so. Det enda positiva med detta är ju att man får gnugga armbågar med det som möjligtvis skulle kunna få en att bli ihågkommen efter man sedan länge ligger 6 feet under: ångesten som man kan mata sin kreativitet med. Så fan vad jag varit kreativ idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar