Det görs inte längre låtar som Rocket man, Life on Mars, Who wants to live forever eller Born to run. Storslagna, fantastiska. Inte heller är kärlekshistorierna i modern tid lika häpnadsväckande. Det är en grådassig mellanmjölkig sörja, snöväder, töväder...slöhet och likriktning. Vi hånar romantiken men innerst inne finns den där. Längtan efter att faktiskt tappa andan.
Ja, jag vet. Jag är en hycklare.
2 kommentarer:
Mustasch. Det är för himla vackert. Uh va bra du är!
Detsamma, Vackerheta!
Skicka en kommentar