söndag 8 november 2009
Jag är Lexie Grey
Ett sista ord. Därefter tog det inte många minuter förrän livet sakta försvann från kroppen. Ett avsked i stillhet med vi stod tysta bredvid. Till slut återstod ingenting annat än att låta vägs ände vara nådd. Ett sista suckande andetag och den hjärtskärande gråten tog över. Häromdagen hånade jag Lexie Grey, en tv-karaktär som tar till lipen lite för ofta, men så insåg jag att man inte alltid behöver vara stram och kontrollerad. Känslorna kan få ta över, ibland. Så jag lät några stilla tårar falla men kände även ett sting av lättnad över att saknaden ännu inte är min.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar