Jag älskar när livet känns som slutet på en feel-good movie. Igår var Darling och jag på en skön rundvandring i älskade Karlstad och slutade på Jäst - skönaste stället just nu. Men jag återkommer till det....till slutet på min film:
Jag och Jenny K dansade i månens sken. Hur härligt som helst. Nyktra, tafatta steg visserligen. Lite folk ute men väl entusiastiska och det räcker för mig. Korianders publik är så varierad. Popsnören, Ankan-rockers, sjukhusfolk, dejtande och bodybuilders. Udda men aldrig fel. Kanske därför musiken var en total kameleont? Vem vet, Dansgolvet explodera totalt till It's alright i allafall, det funkar alltid. Men jag bjuder på den. Så vi vandrade hemåt, med Vapnet som sista låt i huvudet. Nu ska jag ta mina sömndruckna ögon västerut, mot sjukhuset. Hon gillar att dansa, den där Tiny.
2 kommentarer:
Jag är imponerad över att du under åtta timmar lyckas svänga dina lurviga, sova, blogga och ändå komma hyfsat fräsch till jobbet 06.45, det kallar jag elit!!
Tack bäjb! Du är inte så dålig du heller, maratonjobbare :)
Skicka en kommentar