Det finns inga svar jag vill ha när det inte finns naagra lösningar.
Jag sitter här precis lika menlös som jag skulle vara i Karlstad, Tokyo eller varsomhelst. Allt som jag lyckas förtränga knackar paa i farstun. Saa kommer det vara idag, imorgon, vilken annan dag som helst. Det spelar ingen roll för det här gör saa himla ont, mitt hjärta är brutet paa mitten. Jag vill bara lägga mig ner och somna för att vakna upp i den stora bruna faatöljen, jag är fyra igen och pappa är stark och odödlig. Han kan berätta tiotusen sagor om jag saa vill, han kan rita hästar eller följa med oss för att bada. idag är jag inte redo för sanningar om livet, idag är jag faktiskt bara fyra aar och ensammast i hela jävla världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar