...jag fick ett infall att vara privat. Tk tyckte idag att jag bloggade personligt men inte privat. Visserligen ett medvetet drag...ibland när jag är blå kryper något lite osäkert och naket fram men det försvinner oftast i ett ironiserande och ett halvdåligt tôrrt skämt. Story of my life. En sorgfri clown. Per sa häromdagen att jag verkade så glad och lycklig hela tiden och jag kände mig som en jävla fejkspacklad idiot. Men är en mask detsamma som ett ljug?
Vet ni. Det skrämmer verkligen skiter ur mig att stanna upp, tänka efter och faktiskt bara vara en del av all grådassighet och tristess. Så visst, guilty. Världens största självbedrägeri är mitt. Så varför privat så här en onsdagkväll i oktober? Första snön föll idag...jag köpte en lejongul mössa som var för stor, mitt fönster läcker kall luft och gör mina fötter kalla som glasspinnar och det är mörkt alltjämt...tror att det finns maskhål man kan trilla ner i för helt plötsligt är jag väldigt liten.....typ mini-liten.
1 kommentar:
Vad är det för snö alla pratar om? Jag missar allt som vanligt!
Du, den där mössan var yberläcker på dig...och du, ibland är det faktiskt helt giltigt att få vara mini-liten, spring inte, du hinner ändå alltid ifatt dig själv! Lav ya anyway!
Skicka en kommentar