Jag har træningværk i mina lår efter gårdagens promenad med packning. pratade med en annan boende hær, som latat sig med taxi...tyckte, visst har man ryggsæck ær det væl ingen sak...hørru. I bet you lazy ass att du inte hade gått ændå. sådeså.
Min førsta encounter med sjukhuset såg ut så hær ungefær.
- fel klæder...fanns inga tunikor. fick ta nån konstig rock, med tryckknappar.
- det nervøsa "ær det hær jag ska va...???". Alltid lika pinigt, ungefær som om man ber om ursækt før sin existens. Jag ær hær før att rædda era underbemannade arslen, sådeså.
- paniken som kommer nær man tar rapport. aaaaaaahhh, kan jag det dær? klarar jag detta? kommer jag hinna innan kl. 07???
Avdelningen hade inte bara lungpatienter utan æven njurar. Grejt. Och om man sæger så hær. vården ær inte densamma...det ær verkligen det ordnar sig stuk, vilket ær bra. men det ær inte så noga...æh, ge den dær tabletten du...EDA-schema? va? æh...ja ja det løser sig. inkommande patient. okej, vi ser væl vad det blir. dataaccess? nej men oj, det har ju ingen utav er....ni fattar. tur att jag har ett nervøst yttre och det mycket tufft inre. :)