...jag imponerar

Försov mig förut. Det lockar fram den mest positiva och glada personen inombords. Fan vad munter jag var. Spred kärlek och ömhet som den kärleksgud jag aldrig upphör att vara....! Ett par stavgångskärringar kom i vägen när jag utövade min lagliga rätt att cykla på trottoaren. Det var så nära ett tourettesanfall som det går att komma, harangen jävla-kuk-rövballe-fitt-pung-as-knulla-fan-hora ekade i huvet ända fram till sjukhusporten. Där bytte jag den mot rump-röv-äckel-piss-pungsvett-analfitta-kuuuuk när jag inte fann mitt flexkort. Tänk er att stå där; precis nyvaken, halvhungrig, frusen och überittiterad, grinfärdig och bli tvingad att gå extra 200 meter för att ta sig in till sitt darn jobb. Grinande löser inget, är väl medveten, men precis då hade det varit en universalmedicin. Nu sitter jag här och är kungen av Landstinget. Kissnödig. Lat. Äppelsugen. Och en tondöv kollega gör ljud endast hundar kan höra, och jag med min superhörsel såklart. A'int that a prize!