...som ligger i 30-gradig värme och rinner bort fullständigt, inte fysiskt, det handlar om tålamod och alla personliga egenskaper man dagligen kämpar för att mota i farstun. Men varför kämpa emot? Ibland får jag en känsla av att folk äter på en, de är som gamar..vampyrer, suger i sig varje gnutta livsglädje som finns för att inte gråta blod över sitt eget piss. För det är ju en jävla massa piss. Och jag är trött på alla pissiga personer. Pissf#%?&r. Det är så jag säger det, och så är det.
Sedan finns det ju en del personer som faktiskt jag gamar på, som jag gladeligen suger blod ifrån. Men det tar vi en annan dag.
PS: Doktor Glas är en av de mest tänkvärda och poetiskt fulländade böcker jag någonsin läst. Jag borde älska och förundras, istället surar jag över de som stjäl min poetiska ådra och förvandlar det till....ja just det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar