Jag är fenomenal på att få semesternoja, same procedure as last year, James. Semester, denna tid för avkoppling och återhämtning brukar vanligtvis förvandlas till raka motsatsen och alla måsten samlas på en retfull, irriterande hög. Oftast brukar jag bli totalt paralyserad när det här inträffat och när ungefär en dag återstår av min efterlängtade ledighet vill jag allra helst kura ihop mig i fosterställning. Av skam. För det är samma visa. Varje år. Varje jävla år.
Jag har inte fått gjort ens hälften när den där måndagsmorgonen är kommen, alla "måsten" skrattar mig i ansiktet. Nehej, ingen målning gjord i år heller, inga foton insatta i vackra album och garderoben är ännu inte sorterad. Inga blåbär, kantareller eller jordgubbar är plockade. Inte heller har jag fikat med Åsa, Jenny, Memie, benen är inte vaxade, inga omplanterade krukväxter, de där 12 pocketböckerna jag köpte står orörda i bokhyllan och det blev inga utflykter ens till kusinerna i Molkom. Men bag-in-boxen är öppnad, vågen skvalpar över och klänningen går knappt att knäppa. Eljusbanan har jag inte varit till en enda gång och badat har jag inte heller gjort. Grillfesterna förblev vilda fantasier precis som GI-dieten.
Jag måste bara tillägga att jag inte har börjat min semester än. Men jag saknar den redan, som om den passerat. Jag hatar sommarsemster för jag blir så stressad. Nu måste jag försöka göra en lista över allt jag ska misslyckas med att göra i år, för man är väl en fullfjädrad självplågare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar